När jag får frågan vilken som är min favorit låt är svaret alltid lätt.

Jag vet inte riktigt varför, men det är något med den låten som verkligen berör mig, rätt in hjärtat. Det är liksom inte bara en låt för mig, mer som ett minne av hela sommaren. Jag älskar att bara blunda och lyssna på orden samtidigt som tusen minnen kommer och påminner mig om allt som betydde något. Alltså verkligen, det kanske låter cheesy och klyschigt, men den här låten får mig att gråta - varje gång. Det är som om jag återupplever alla sena kvällar, alla skratt och alla leenden. När jag höll hans hand. När vi ristade in våra namn i bryggan. Allt. Men det är skönt att veta ändå, att alla fina minnen finns där precis när man behöver dem.